Det här med att leva i nuet

>> torsdag 12 november 2015

I avdelningen "att leva i nuet" har vi nu kommit till det här med att inte planera för mycket........ och om jag tittar på hur det ser ut så finns det ju en hel del att jobba på. Till 2016 har jag redan två cykelresor inplanerade och har dessutom lyckats anmäla mig till två cykellopp (där inget är något VR-arrangemang) så det blir uppenbarligen en hel del cykel även nästa år :-)



Härom veckan landade även ett vinterprojekt i garaget, en Miyata CT-3000 som jag tänkte försöka refurba till ett riktigt bra skick. Så här såg det ut i katalogen 1991:

Det är ju en form av carbonram men jag misstänker att den väger ganska mycket mer än min vanliga racerram, de här rören består ju av ett tunt aluminiumrör med carbonväv runtom - nytänkande i början av 1990-talet men mycket har hänt sedan dess :-)


Read more...

Sista ordinarie Wåffelcrossen i år

>> söndag 8 november 2015

Stunderna när jag verkligen befinner i nuet, bara här och nu, är ganska få. Wåffelcrossen är dock ett sånt tillfälle, när själva loppet är igång och mjölksyran pulserar, pedalerna kärvar och däcken inte riktigt hittar fäste - då är det svårt att inte vara i nuet. Det är egentligen en paradox att det är just då som tillvaron "stannar upp" och inget annat existerar, jag trivs ju egentligen inte i själva tävlingssituationen men å  andra sidan så är ju inte Wåffelcrossen någon riktig tävling utan mer en stor happening med en massa  roliga och trevliga  människor. Jag har ju tidigare hyllat arrangemanget och arrangörerna och kan bara fortsätta med detta. Wåffelcrossen  och cykelresorna har blivit syftet med och höjdpunkterna på hela cykelåret, allt annat är bara verktyg  på vägen.


Jag läste Oscar Ekstams Instagraminlägg om att ta en paus från alla sociala  medier efter att facebook etc fylls med en massa hatinlägg, missnöjesyttringar mm. Jag kan inte annat än hålla med, jag ser personer på min "vänlista" som lägger ut inlägg som lämnar en unken eftersmak. Jag inser ju att mycket handlar  om okunskap och rädsla för det annorlunda, men med åren så inser man ju att vi alla i grunden är olika varianter av samma grundämnen. Hela vår omgivning  kan ju inte bara bestå av "vita medelåders heterosexuella  män" som en av mina kollegor sa precis när jag hade börjat på mitt nya jobb. En av min frus favoritcitat är "att växa genom möten" -  det ligger nog mycket i det, jag  tycker jag har vuxit massor inombords genom möten i  mitt nya  jobb och mina CX-besök i Jönköping :-)

Read more...

Det blev Mallorca i år också

>> söndag 11 oktober 2015

Eftersom jag valde att åka till Gran Canaria i våras så var det osäkert om det skulle bli något besök på min favoritö i år, familjesemestern gick ju till en annan medelhavsö i form av Sardinien så det såg ju tveksamt ut. Men plötsligt händer det och ibland på ett lite oväntat sätt. När jag började skrapa lite på ytan på jobbet så visade det sig att det fanns några cykelintresserade runt omkring; Magnus som  i ett "tidigare liv" bla hade varit på plats på Alp d'Huez i samband med TdF, Örjan som håller på med allt som driver upp pulsen (förutom lvgcykel) och "Larsa" från Eskilstuna som jag lärde känna i samband med ett offertjobb. Det tog ju inte så lång tid innan jag hade dragit ner Magnus och Örjan i "träsket" och Larsa behövde inte heller så mycket övertalning innan vi hade en cykelresa till Mallorca inbokad. Den första oktober möttes alla "suspects" på Skavsta för en höstresa ner till Palma, vid det här laget var vi tio stycken som skulle med och där vi var tre från Linköpingstrakten och sju från Eskilstunatrakten. För min egen del så var det nytt att bo och utgå från Palma, dessutom så hade jag ju inte cyklat med någon av de andra tidigare så det var på flera sätt ett par spännande dagar som låg framför oss.... Men så lyckat det blev, det var en av de bästa Mallorcacyklingarna som jag varit på - helt i paritet med min första cykelvecka på Mallorca.

Vi landade vid halvelva på torsdagen i Palma och redan till klockan tolv så hade vi hämtat cyklarna hos Hürzeler. Som tur var skulle Mathias från Eskilstuna bo på samma hotell som oss från Linköping, så efter en snabb omklädning på hotelltoaletten och efter lite mat hos Tomy Burger så kunde vi rulla iväg:

Dag 1: Palma - Hiltonvägen - Randa - Montuiri - Porrerres - LlucMajor - Palma


Första rundan brukar ju alltid handla om att få till sittställning och att komma in i rätt känslomod. I sedvanlig ordning så var ju sadeln lite för hög när jag fick cykeln från Hürzeler men förutom den enkla justeringen så behövde jag inte göra någonting med cykeln resterande dagar, den funkade klockrent. Vi tuffade på i ett behagligt tempo ute på Mallorcas landsbygd och kom efter tag till klättringen upp mot Randa/Cura, där var och en tog sin fart upp. Väl uppe vid klostret så passade vi på att ta den första, men inte sista, koppen kaffe och bara njuta av lyxen att kunna sitta i solen i kortärmat och kortbent och bara ta det lugnt. Hemvägen gick sedan via den vackra/böljande vägen ner mot Montuiri och förbi LljucMajor.

Dag 2: Palma - Esporles - Estellencs - Andratx - Puigpunyent - Esporles - Palma


Dag två var första dagen när vi körde tillsammans alla tio, så vi samlades hos Tomy Burger (som var en riktigt trevlig kille och en återkommande leverantör av afterbike-öl) och trixades oss ut genom Palma. Det senare gick hyfsat bra efter några sidospår inne i Palma, och vi kom så småningom till Esporles, som brukar vara en av de sydligaste byarna som vi besöker när vi utgår från Palma. Det blev lite pulsökning (läs race) i backen ut från Esporles upp till T-korset där vi återsamlades och sedan vände ner mot Andratx utmed kusten. Hela sträckan utmed bergskedjan är ju otroligt vacker och även om det inte var strålande sol just den här dagen så kunde vi ändå njuta av alla vyer.



Efter lunchen i Andratx så delade vi på oss och några av oss svängde upp mot Esporles via Puigpunyent, denna stäckning gick på snirklande små vägar med en del Llucliknande klättringar. Väl framme i Esporles lyckades vi tajma allt så vi kunde samla ihop hela gruppen igen och cykla ihop hem mot Palma.

Dag 3. Palma - Petra -Palma



Det går ju inte att hoppa över en fikadag i Palma när man är nere på Mallorca och cyklar, framförallt inte när vi hade med oss cyklister som inte hade varit på Mallorca och cyklat tidigare. Tanken var dessutom att det här skulle vara en uppladdningsdag inför nästa dags PuigMajorklättring. Vi lyckades hitta torget i Petra på första försöket och lyckades dessutom få ett bord för tio personer, jag hade hoppats på och gjort reklam för cheesecake med jordgubbar men det visade sig att den varianten fanns bara på våren. Trots den uteblivna cheesecakevarianten så blev fikarundan ändå till belåtenhet eftersom det fanns andra saker att hugga in på. Några i klungan hade spetsat in sig på att kunna shoppa Rapha och DeMarci-kläder "billigt" vid torget men för tillfället så var det inga reapriser så de vikbara ryggsäckarna fick ligga kvar i ryggfickorna.

När vi kom tillbaka till Tomy Burger för den obligatoriska afterbike-ölen så berättade han att PuigMajor skulle vara avstängt på söndagen pga biltävling uppför backen (han skulle själv tävla) så vi fick kasta om våra ruttplaner lite snabbt och bestämde oss för att köra över Soller och via Deia istället dagen därpå.

Dag 4. Palma - Soller - Deia - Esporles - Palma


Det finns ju ytterligare ett ställe som man knappast kan hoppa över när man är nere på Mallorca och cyklar, man måste ju åka till Deia. Det måste nog vara det vackraste stället på hela ön, den lilla grytan som det känns helt otroligt att de har lyckats bebygga. Vi tog oss upp till Deia via Sollerpasset, som det var länge sedan jag åkte söderifrån, och tuffade sedan på utmed kusten ner till Deia.

På toppen av Sollerstigningen


I Deia lyckades passade vi på att äta lunch mitt i byn och jag tror att alla kunde känna vilken balsam för själen det är att cykla nere på Mallorca i gott sällskap och i gott väder.

Lunch i Deia

Dag 5. Palma - Port Soller - Puig Major - Selva - Palma


Sista cykeldagen innan vi åkte hem och då passade vi på att besöka Port Soller innan vi klättrade uppför Puig Major. Port Soller är ju med och konkurrerar med Deia om titeln vackraste stället på Mallorca så givetvis var vi ju tvungna att åka dit och åtminstone fika. På vägen ut från Palma så såg vi att det var en massa poliser utposterade och när vi kom åkande på en av vägarna ut från Palma blev vi stoppade av en MC-polis som sa att vi var tvungna att ställa oss vid sidan och vänta. Efter lite språkförbistringar visade det sig att vi hade hamnat mitt i en cykeltävling (mastersklasser) så rätt som det var kom det en massa MC-poliser, cyklister, karavan, ambulanser och sist en kvastbil. Kvastbilen stannade till hos oss och undrade om vi skulle hoppa in (dvs han antog att vi hade brutit eller blivit avplockade) men sedan insåg han att vi saknade chip, nummerlappar etc och körde vidare.

Cykeltävling pågår

Efter att ha tagit oss över Sollerpasset ytterligare en gång så åkte vi ner till Port Soller för lite förmiddagsfika och det blir ju inte mycket bättre än så här:

Men är det inte Pantanis brorsa som är med?

Vår förmiddagsfika fick vi ju sedan njuta av minst en gång till (idisslandes) när vi därefter gav oss i kast med klättringen upppför Puig Major, som vi tog i egen fart. För min del gick det oväntat bra och jag lyckades hålla mig till den plan jag hade när jag gick in i backen. Väl uppe så fick det bli ett obligatoriskt "cykel på toppen kort":


Sedan var dagens stora utmaning gjord och vi rullade hem via Tankstelle Lluc och den vackra vägen ner mot Selva.

Att komma iväg ett par dagar på hösten och cykla i vackert väder och vacker miljö känns oerhört lyxigt och värdefullt. Den här gången var det extra roligt eftersom det var för mig en helt ny grupp av cyklister där en del av oss aldrig hade cyklat ihop tidigare och det faktum att jag utgick från ett nytt ställe och då fick se lite nya vägar. Jag hoppas att Eskilstunagänget också tyckte att det funkade bra och att Christian från Stockholm som hakade på de två sista dagarna också hade en bra cykling. Jag är helt överväldigad av att allt funkade så bra och jag blir bara mer och mer övertygad om att jag någon gång i livet kommer att bosätta mig nere på Mallorca. Jag hoppas också att vår hotellkompis har det bra nu när vi har åkt hem.

Vår kompis som satt utanför vår balkong när vi kom hem efter dagens cykling

Read more...

  © Blogger template Simple n' Sweet by Ourblogtemplates.com 2009

Back to TOP